"Alla inser problemet mellan araber och judar. Men inte alla ser att det inte har någon lösning. Det finns ingen lösning. Varför skulle araberna sluta fred? ... Vi har tagit deras land." Så sade David Ben-Gurion, som så småningom skulle bli Israels förste premiärminister. 1917 hade den brittiska regeringen lovat ett nationellt hem åt det judiska folket i Palestina, trots att befolkningen till 93 procent utgjordes av araber. Det hävdades då, och än idag, att Palestina var "ett land utan folk för ett folk utan land". Palestiniernas motstånd mot koloniseringspolitiken kunde därmed avfärdas som terrorism, trots att man insåg hur situationen skulle komma att utvecklas. Det är en sedan länge förträngd del av den palestinska och israeliska historien som tidigare diplomaten Ingmar Karlsson nu belyser i sin bok. Under sin mångåriga diplomattjänstgöring har Ingmar Karlsson på olika poster följt övriga arabstaters försök att ta kontroll över den nationella palestinska rörelsen och de interna motsättningar som försvårat för palestinierna att få förståelse för sin sak. I Folket som inte fick finnas skildras nu den mer än hundra år gamla konflikten ur ett palestinskt perspektiv.